I Östersundsposten hittade jag ovanstående bild - som en hälsning från det Svenstavik som en gång var. Fotot är taget av Sverker Liljefelt, en skolkamrat från BKR; Bergs Kommunala Realskola, och klickar man på markeringen jag gjort så får man läsa lite mer i ÖP - det här är gammal lokalhistoria och fotot väcker minnen.
Granne med bensinstation finns gamla "Siris" - där vi köpte tyg till kjolar och klänningar, band och sytråd, men även underkläder och granne på andra sidan (till vänster) om benstinstationen fanns taxistation.
Mittemot ( ungefär där fotografen stod) låg gamla bron över Svenstaån, som tog oss över till Järnvägsstationen och till Högstorp, där BKR höll hus - innan byggboomen började och Svenstavik förändrades till kommunens centrum och fick en bebyggelse lika trist som de flesta andra kommuntätorter ute i landsbygden i Sverige. Och i och med detta började byarnas förfall. I princip alla byar i kommunen håller på att läggas ner. Nästan all form av lokal service är borta.
Hus står öde ute i byarna och förfaller. Med sorg i hjärtat har jag sett hur många hus, hem till klasskamrater jag hade i folkskolan -står och förfaller. Min generation flyttade söderut. Ett fåtal stannade kvar, några har flyttat tillbaka med en förhoppning att klara av att bo i sin hemby till livets slut. En del av oss andra är sommarbesökare. Men många har klippt av alla band, de känner sig helt utestängda från den hembygd de en gång var en del av.
Vi vandrar runt i minnen och känner sorg i hjärtat över alla tomma butikslokaler.
Vi gör besök i den stora kyrkan som idag enbart samlar själar när det bjuds på mera profana sommarkonserter.
Vi vandrar runt på kyrkogården och klappar på gravstenarna till älskade anhöriga som lämnat jordelivet.
Och vi undrar vart tiden tagit vägen. Så fort det gick med allt. Med all förändring.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar