Ännu en prästgård till salu

Den gamla vackra prästgården i Oviken ska nu säljas. Ett vackert vitt "träslott" med snickarglädje och stora fönster i stora rum. Köksingång på ena sidan. Källaringång på baksidan, om jag minns rätt, och så den vackra entrén.

Länstyrelsen i Jämtlands län beslöt i september 2009 att byggnadsminnesförklara prästgården i Oviken. Läs

Jag minns från min barndom då jag var sommarsyster till bröderna Lindgård (då Johansson) i Häljebacken, de var mina 'kusinkusiner'... jag fick följa med mor Elin med äggkorgen till 'prästens' och jag stod med stora ögon och såg på alla snickeridetaljerna.

För några år sedan såldes den lika vackra prästgården i Hoverberg. (Bergs församling) Så trist det är. Men det är tidens gång. Den tid är förbi då varje församling hade sin präst som bodde nära den egna kyrkan - oftast i en gammal vacker prästgård där generationer av präster levt med sina familjer.

Idag är det kanske en eller två präster som reser mellan kyrkorna och håller gudstjänster och andra kyrkliga sammankomster. Kyrkans medlemsantal sjunker och av de troende så används den mest till bröllop och dop. Samt till den sista färden.

Svenska kyrkan i Södra Jämtland består av sju församlingar: Oviken, Myssjö, Hackås, Berg, Åsarne, Rätan och Klövsjö. Dessa sju församlingar bildade 2008-01-01 en kyrklig samfällighet som kallas Svenska kyrkan Södra Jämtland. Ibland kallas samfälligheten för pastorat.

Det var en gång...

Det här kortet är över hundra år gammalt. Ett bröllopsfölje med fiolmusik och uppvaktning i täten, bröllopsparet med körsven i främsta träkärran och med deras föräldrar i varsin kärra efterpå. Det är full sommar och flaggan är hissad på gården de kommer ifrån (?).
Glada och lyckliga människor som firar en stor händelse, början av ett gemensamt liv och med framtiden som ett löfte . Samtidigt känner jag som åskådare vemod... tänka idag är de alla på kortet döda. Bortglömda och namnlösa.
Men jag ska försöka lista ut vart någonstans kortet är taget- ser ut som om det är i ena kortändan av Hoverberget.

Amerikafarare

Kortet ovan visar mor och dotter; Ingeborg Nilsdotter f. 1848- d.1925, som emigrerade år 1883 och dottern Gustava Charlotta f. 1877 som reste över Atlanten 1891.

Gustava Charlotta hade bott hos sin äldre syster Kristina f. 1867, i nästan åtta år. Kristina arbetade då som piga hos en bonde och lillasyster fick bidraga till försörjningen som "lillpiga".

Det blev många år som de fick vänta på att få återförenas med sin mor. Kristina var 23 år och Gustava Charlotta var 14 år, när de äntligen kunde göra den efterlängtade resan.

¤

Brudparet är Gustava Charlotta och hennes make Ole Petersen Dahl, som kom från Norge. De gifta sig 1 juli 1899 i Merril, och fick tillsammans 6 barn:

Alma f.1897-d.1918

Emma Mathilda f.1900-d.1980

Olga Christine f. 1902-d.1988

Clare Petrine f.1904-d.1979

Ester f.1906-d.1966

Anna Charlotta f.1912- d. 19??

.

Ole Petersen Dahl född 1863 i Trondheim, dog 1939 i Merril, där familjen bodde

och Gustava Charlotta dog 1952.

.

Det är Marjorie (Marge), som är dotter till Olga Christine Dahl Lutzke, och barnbarn till Gustava Charlotta som hittade igen mig via internet och som skickat korten.

.

Och bakgrundshistorien kan man läsa lite om här.

Den amerikanska drömmen...

Steven Point, Wi

Merril,Wi

Poulsbo, Washington

Gamla foton från orterna som brevskriverskan Ingeborg kom till:

De bosatte sig först i Steven Point, en stad som idag listas som en av de bästa att leva i enligt en nationell undersökning. Den ligger nästan mitt i staten. Då, när Ingeborg med familj kom dit, var den en viktig centralort för områdets timmerhuggare och en ort som tidigt satsade på högre utbildning.

¤

Familjen flyttade efter en tid till Merril, en järnvägsknut som ligger norr om Steven Point. Även det en stad som växte under timmerhuggarepoken, men idag för en tynande tillvaro. Men här växte Ingeborgs barn upp, gick i skolan, gifte sig och bildade familj. Idag är de flesta ättlingarna utspridda över USA.

¤

När Ingeborg blivit änka så flyttade hon till Poulsbo i staten Washington. Staden ligger helt nära Seattle. Poulsbo grundades av norska emmigranter och dit kom många skandinaviska immigranter för att jobba inom skogsindustrin och fiskindustrin. Idag en populär förort till Seattle och med många båtturister.

Bland annat hantverk och ett skandinaviskt kulturarv är det som turisterna uppåskattar.

Det var många från Bergs socken i Jämtland som bosatte sig här och en av dem hette Margareta och hon blev en mycket berömd väverska.

Henne har jag berättat om i tidigare inlägg.

Poulsbo Sept. 16, 1914

Poulsbo Sept Den 16 1914
alltid ihågkomne
kära barn

jag får nu skrifva några
rader till eder ock låta eder
veta att jag lefver och mår
bra här i vestern jag känner
mig friskare här än då
jag var i merril men kansie
det blir annorlunda då det
blir vintern
här är ett fint farmarkontry
nog är här fina farmer men
det ser ut som de reder sig gott
de har fina hus och fina fähus



och bra mycke kreatur har de
atomobillar har de nästan alla
och telefon har de allesamman så de
kan tala till varandra när de vill
den här vistrand-farmen är en
liten fin farm jag har räknad
här omkring 50 fruktträn äpler
Ploms Päron tjäris men de äro
stora här är många trän af vardera
här blir mycken frukt i år
lille vernon börjar och kryper
nu och är öfver alt
jag har varitt på några ställen
här och hälsa på de har så fint
och höres så snäll här allesamman



så har jag varitt till Stilla
hafskusten som de kallar
det är en sjö som ångbåtarne
går mellan Seatle och Tacoma
så var vi inne och hälsa på
mrs johnson hon hälsar dig myke
hon sade att hon var upp till
dig i sällskap med john väst
och hans broder ole öst hon
lever inte långt här ifrån. hon
är förfärligt fet de har en flika 11 år
de har en liten fin fors
de blommor som du ser på
de korte växser vilt här
i skogen icke långt från
vistrands farm



Jag må nu sluta för denna
det vore nog myckett mer att
skrifva om men det blir mer
en annan gång
många kära hälsningar till
eder alla från oss alla
skrif någon gång det är roligt
att höra från märill

i hast teknad af din mor
Ingeborg

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Brevskriverskan heter Ingeborg Nilsdotter född 1848 i Berg Jämtland.
Hon gifte sig med Olof Persson (1818-1878) som var son till barnhusbarnet Charlotta Gustava Åkerblad (1792-1964) från Stockholm och som kom med sin broder Carl Ulric till Berg i Jämtland år 1805 - deras far avled samma år, modern var intagen på Serafimerlasarettet och var svårt sjuk och tydligen ansågs att hon inte skulle överleva.

Olof hade fyra syskon: Kristina Persdotter f. 1821, Lucia Persdotter f.1821, Karl Persson f.1828 och Jon Persson f.1831; varav brodern Karl blev farfar till min farfar Paulus Wikberg (1881-1969) !

Ingeborg och Olof fick sex barn tillsammans varav ett dog i späd ålder.
Efter Olofs död 1878 gifte hon om sig med Erik Jonsson och de fick en dotter innan han emigrerade till Steven Point i Wisconsin USA år 1882.
Året efter, 1883, reste Ingeborg med två av barnen; en son och en dotter.
år 1888 reste son nr två över och
år 1891 åkte två resterande döttrar över.
De for alla till Merrill i Wisconsin där Ingeborg och Erik hade bosatt sig.
Erik avled 1912 och 1914 flyttade Ingeborg till Poulsbo i Washington, där hon avled år 1925.
Brevet skrevs 1914 av Ingeborg till dottern Gustava Charlotta f.1877-d.1952
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Jag har nyligen blivit kontaktad av ett barnbarn till Gustava Charlotta, som heter Marge och född och uppvuxen i Merril, Wisconsin, men bor idag i Californien med sin familj.
Det blir många trådar som ska flätas samman till den grenen av släktträdet.

Hemmagjort...

Nybakat rågbröd som smakar råg och med hemmagjort smör på... jag minns hur himmelsk gott det var.

Smörets sälta och den lite syrliga smaken, mjukt som tjockvispad grädde på den tjocka brödskivan.

Och ett glas källarkall mjölk.

***********

Tänk man kan göra sitt eget smör även om man inte har en bondgård med kor som man kan mjölka och få tjock grädde av som kan bearbetas till smör.

¤

Och här är ett smörrecept:

3 dl vispgrädde + c:a 2 msk gräddfil rörs ihop

och vispas med elvisp på lägsta hastigheten

tills grädden börjar skära sig och smörmassan

separeras från kärnmjölken.

Bearbeta sedan med en träsked när smörmassan blir fastare. Häll av kärnmjölken (kan drickas eller användas i brödbak) Arbeta in lite salt i smöret, c:a 1 krm eller efter egen smak.

Simsalabim - smöret är klart!

Gammalt

Som en gammal tavla omringad av en enkel gärdsgård av ohyvlade stammar.

Gränsen mellan åker och skog.

Här klättrade vi över och rev sönder de sommarnakna benen när vi snabbt skulle gömma oss i kurragömmalekarna.

Korna på bete stod idisslande med stora frågande ögon och mumlade frågor... muuu ? -Medan vi skrattande slogs om de första smultronen som alltid fanns på den andra sidan.

Så länge sedan.

Ett gammalt minne.

Gamla skönheter

Närbild av dekorationen på en gammal järnspis som börjat bli ansatt av tidens tand.

Det finns en skönhet i förfallet.

Precis som den gamla tapeten, så dekorativ med sin blomstergirland. Både sliten och mörknad i färgen. En gång var den ny och så vacker.

Baksidan sover också...

Här växer rallarrosen i stora snår tillsammans med vildgräs och brännnässlor.

Det gamla dasset borde vara K-märkt.

Törnrosasömn

Det gamla Glansbergshuset som numera sover törnrosasömn. Den vänstra delen av huset är lagårdskammare och lagård. Mitten är vagnsskjul. Den högra delen är bostadsdel i två våningar. Sommartid har folk bott här. Men nu är det längesedan. I år klipptes inte ens gårdsplanen, utan den såg ut som en frodig äng med vattenpumpen tronande mitt på.

.

Jag minns på femtiotalet när jag var barn så kom en svenskamerikanare hem och bosatte sig i huset. Han hette Johannes, tillhörde släkten som ägde stället och han var en stilig gentleman iklädd boots och svajig hatt och som gärna berättade om sina äventyr i vilda västern och i de stora skogarna 'over there'.

.

Varje sommar gästades Johannes av ett tivoli från Värmland som bjöd på tingeltangel, karusell, varmkorv och lyckohjul. Där man vann porslinsfigurer och små mininallar med ögon av porslin. Och Johannes njöt av sällskapet och berättade sina historier om och om igen.

.

Och nu när jag hälsar på huset så känns det både välkomnande och lite hemtamt. Det känns som ett drömställe att njuta av sommartid. Och ägarna har lagt på plåttak som skydd och huset är väl underhållet. Trots att åldern bör vara långt över hundra år så är det väl bibehållet.